En fjärdedel

Innan jag åkte till Down Under såg jag runt omkring sex olika dokumentärer om Australiens historia. Det var inte roligt att lära sig om det blodiga koloniala historian som skedde i Australien. Och det som klart var värst var hur ursprungsbefolkningen, det vill säga Aboriginer, har behandlats genom åren som gått.

Aboriginer är ett paraplybegrepp för ursprungsbefolkningen som en helhet men det finns hundratals stammar och nationer inom begreppet med olika kulturer, språk, utseenden och normer. I Perth området bor Noongar nationen och det har funnits i området i tusentalsår.

Som det flesta ursprungsfolk lider flera inom gruppen av missbruksproblem. Som ofta leder till kriminalitet, våld och utanförskap i samhället. Men det är så galet att få höra hur i praktiken så mycket av diskrimineringen finns kvar.

Min kompis berättade till exempel om en familjebekant som har köpt ett hus och hur familjen inte får försäkring på huset det köpt för att det bor en Noongar familj i grannen till huset. Det antas redan att det kommer att ske mer brott, bara på grund av familjens ursprung. Försäkringsbolaget vet inte ens vem familjen är, har aldrig träffat dem och har ingen aning om vad som kan ske, men fortfarande gör det antagandet att det är något kriminellt bara på grund av familjens hudfärg.

Men mitt i det negativa finns en del positivt också. Igår var vi på en konstfestivals premiär kväll och en av talarna var en elder av lokala Noongar gruppen. Han höll ett tal om sina förfäders land och bad om en välsignelse i sitt språk. Han sjöng också en sång som alltid sjungits av hans folk och gav så sin välsignelse åt festivalen. Tydligen är det alltid kutym att ha på varje officiell grej eller annat ställe där det är relevant, en sorts uppmärksammande av ställets ursprung och ursprungsfolket som bott där. Vi fick också uppleva det när vi besökte Ngili Cave som ursprungsfolket har sagor om. Vi bads läsa berättelsen om grottan och sen att uppmärksamma folket som bott på området i alla dessa år och deras kultur och historia.

Det kändes som en väldigt fin utveckling på sidorna av den blodiga historieboken som Australien har. Förstås kommer det att ta massor av år tills såren är läkta men det är ett steg mot rätt håll.