Ung vuxen berättar

Arbetsmarknaden,Kulturskillnader

Kan en sur finländare gå ensam till toaletten?

29 jan , 2017, 07.36 Rebecka

 

Jag har haft nöjet att ha fått jobba med människor från olika bakgrunder och i olika länder. Det har varit väldigt lärorikt och kräver alltid anpassningar från alla håll. Jag har aldrig upplevt skillnaderna som väldigt negativa, tills för nån dag sen när jag var väldigt irriterad på mina australiensiska arbetskollegor.

Det var nämligen så att det går knappt att gå på toa här utan att någon berättar vart du skall gå och hur du gör. Vi jobbar med att sälja biljetter till teaterföreställningar, det är inte hjärnkirurgi men trots det förklaras allt och varje detalj från hur du river biljetten från printern till hur du betjänar en kund gås igenom samtidigt som det alltid finns någon som vill hålla en i handen och visa hur det görs.

Vissa kanske älskar chefer som är så väldigt närvarande och tycker att det låter som paradiset. Men för mig som är väldigt självständig och har just kommit från Lappland där attityden var mer av ett: Sköt det själv, om du inte vet fråga någon, till att nu finnas i en miljö där det finns barnvakter i varje hörn, är det lite av ett milt helvete.

Min reaktion till den stora skillnaden var en lätt irritation, trots att jag medvetet visste att det handlar om kulturskillnader och jag måste bara acceptera det. Men trots det känns förolämpande och att det inte litar på en när någon hela tiden står och visar hur varje lilla sak görs.

Men oavsett den första chocken har jag nu attityden att jag bara får stå ut och hoppas att det märker att jag inte är fullständigt katastrofal. Kanske efter att det sätt det lämnas jag ifred. Och det är ju väldigt finländskt av mig, att bara önska att få bli lämnad ensam.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *