En fjärdedel

På lördag natt låg jag i min säng och sov med ena ögat öppet med hjärtat i halsen. Orsaken till detta var allt som hänt på dagen. Nämligen på jobbet fick jag träffa fina individer som utan att tänka på det bara förstörde hela min dag.

Först hade jag medelålders män som jag visade omkring och var guide till som bestämde sig att vissla till mig och göra ljud som tydligt var till att på något sätt kommentera mitt utseende. Jag sade då att ljuden de gjorde påminde mig om ljud folk gör till hästar och då frågade jag om de ansåg att jag var en häst. Svaret var oklart och ljuden fortsatte. Men dagen gick vidare och jag försökte låta allt rinna av.

I nästa grupp hade jag medelålders män som bestämde sig att dra några snusk skämt om hur det ville att jag skulle hålla deras hand och kanske göra något mer om de skulle bli rädda. Det garvade åt detta och jag lät kommentarerna rinna igen av min rygg.

Känslan som allt lämnade i mig var mest äckel, frustration och bara obehag. För att då försöka få ut min frustration vände jag mig till Twitter. Social media kan vara bra och sen kan det också vara en djup håla av mänsklig idioti. Min tweet var i mitt huvud befogat med tanke på hur illa jag mådde: Can all middle-aged men who whistle at me while I am working just fuck off?

Nå, detta togs inte emot så bra och jag fick sedan ett antal tweets av engelsmän med kommentarer i stil med: But you work as a stripper why is this not reasonable? ( Gör inte det förövrigt om någon undrar, är en tour guide )

Jag fick också tweets mellan männen där det diskuterade mitt utseende i stil med: She looks sort of fit so a 7/10.

Genast när jag såg tweeten blockerade jag användarna och anmälde dom vilket förstås har lett till att jag inte kan se dom längre och kan inte bevisa att detta hänt, nästa gång tar jag en bild först. Det blir då upp till er läsare att tro mig eller inte.

På resan hem på kvällen efter jobbet satt jag i bussen nästan neurotisk till vad annat skulle hända. Varje man jag såg full blev jag rädd av, varje man som såg på mig blev jag rädd av.

Ren rädsla tog över mig och jag kunde inte släppa det.

Jag har fått höra allt möjligt skit i mina jobb. Har blivit kallad hora när jag stått bakom baren. Ett par finnar slängde en gång kvitton på mig så jag skulle böja mig ner. Alla fick höra att beteendet var oacceptabelt, ingen bad om ursäkt. Varifrån kommer detta oförskämdhet? Hur kan någon inte tänka efter längre i sitt beteende mot andra?

Som vanligt gäller det igen att ta ett steg framåt och inte bakåt och bara påminnas om att världen ändras och alla inte är svin. Men samtidigt kommer rädslan alltid att finnas där i ens bakhuvud. Och fast dessa människor säkert redan glömt allt som hänt, kommer jag aldrig att göra det.