Igår var sista dagen på jobbet och imorgon drar jag igen mina tjocka väskor söderut. Jag måste konstatera att månaden här i Lappland har varit väldigt annorlunda från något annat jag gjort innan. Det är väl det som är det bästa med att jobba korta säsonger här och där, ingen dag är en annan lik.
December började med en djup tystnad och orörd snö och slutade med våra stora mörka ringar under ögonen och ett leende som i ärlighetens namn kom från rena lättnaden att allt tog slut. Folk kom och gick som på löpande band och fast en massturism i denna form är motsatsen till vad jag själv skulle välja som konsument är det något som flera njuter av.
Jag skall nu ta mig tillbaka till söderns slaskiga väder först tills jag kan sätta ord på det tankar som för tillfället rullar omkring i mitt huvud om allt som jag fått uppleva nu i december månad. Men jag måste säga att det har varit väldigt fint att vara här och jag vill gärna komma tillbaka.
Här bloggar:
Rebecka Vilhonen berättar om livet som en hopplös ung vuxen med glimten i ögat.
Hon förundrar sig över ämnen som jämlikhet, politik och arbetsmarknaden i en global värld, samt hur hon passar in i allt det tokiga.