En fjärdedel

För några dagar sen tog vi färjan över med min aussie kompis Emilie och jag fick äran att visa åt henne hjärtat av Skandinavien, Stockholm. Trots mina 4 år i Sverige har jag inte ärvt föraktet mot huvudstaden som så många svenskar har redan i modersmjölken utan fortfarande tycker jag att det är Sveriges finaste stad.

Vi gick omkring på Skansen och besökte ABBA museet, vilket var dom lyckligaste 3h i mitt liv och efter allt det suckade vi båda av en mysig känsla som bara Stockholm och rikssvenskarnas: ” Det är fantastiskt ju! ” utrop på stan kan ge en. Min kompis sade även när vi gick förbi riksdagen att hon har en bild om att när riksdagen tar ett beslut tar någon en Tors hammare och slår med den på bordet och ropar: AMAZING.

Men mitt i myset finns ju en sida till Stockholm som turisterna inte ser. Det finns en hel sida av Sverige som folk inte ser. När jag pratade med människor i Edinburgh blev det alltid lika förvånade när jag berättade om SD, partiets rötter, segregationen i samhället, bostadskrisen och höjda priserna på snus.

” I would never have guessed Sweden even had racism? ”

” But it seems so perfect! ”

Visst saker är väldigt bra i svenska samhället men precis som en rödlök finns det många lager och en otroligt förenklad bild av ett perfekt land är inte rimligt. Bilden om ett perfekt Sverige kan jämföras med vår bild om till exempel Indien. Vi förväntar oss extrem fattigdom, smutsig natur och magbesvär. Förstås finns allt det i Indien men det finns mycket mer. Vi faller i våra fördomar även i vår vana att se stora geografiska områden med massor av människor.

Det jag vill väl komma till är att ingenting, som vanligt, är så enkelt som det verkar. Förstås behöver en inte gå omkring och låta ens dag bli förstörd genom att vara cynisk och skeptisk till allt men det räcker med att bara ha en nypa salt med i allt det som en ser. Och om det är något som svenskar älskar så är det ju salt.