Ung vuxen berättar
Mina skapare

Arbetsmarknaden,Finland,Kulturskillnader,Livet som vuxen,Skottland

Skall vuxna barn få en veckopeng?

10 okt , 2016, 09.39 Rebecka

 

För några veckor sedan hade Iltasanomat skrivit en artikel om hur vuxna barn lever på sina föräldrar och hur det numera är ett mer vanligare fenomen. Jag kommer inte exakt ihåg rubriken till artikeln men den var på något sätt lite nervärderande. Min bror konstaterade då skrattandes: Äntligen skriver det om oss!

Det är intressant hur olika kulturer ser just på föräldrarnas roll i barnens liv, även det vuxna barnens. I Skottland är minimilönen progressiv, det vill säga din ålder ger dig olik lön. Om du då är mellan 18-20 kommer du att få en minimilön på £5.55 ( 6,15€ )i timmen, när du fyller 21 år får du £6,95 ( 7,70€ ) och när du äntligen blir en ordentlig vuxen när du fyller 25 år får du £7,20 ( 8€ ) i timmen.

Jag blev ganska förvånad när jag hörde om detta då jag alltid haft fullbordad minimilön sen 17 års ålder. Det fanns ganska mycket frustration kring 18 åringar om att det finns ett antagande att föräldrarna skall ekonomiskt ta hand om sina barn även till 25 års ålder. Själv tycker jag att detta är orimligt. För det första på grund av alla som inte haft turen att få bra föräldrar och som inte då hjälper till pengamässigt. Dessa människor måste då leva med en lön på 6€ i timmen och visst det kan säkert få stöd från staten men hela antagandet att alla föräldrar är hejsan är ganska frustrerande.  Dessutom är ju ett barn inte ett barn i 18 års ålder utan en vuxen och myndig inför lagen. Då borde väl lagen ändras till 25 år om det en gång antas att föräldrarna skall pröjsa tills dess.

Jag är medveten om att nordbor inte ser positivt på att vuxna barn bor hemma eller föräldrar stödjer dom ekonomiskt och därför är min åsikt ganska vinklad från första början till ett negativt håll. Det finns en attityd att folk som bor hemma länge är på något sätt konstiga eller att det inte bara har ”vuxit upp”. Samtidigt om någon får pengar av föräldrarna anses den personen vara en gräddgris och bortskämd. Vilket inte heller är bra då största delen av världen är laktosintoleranta.

Det finns säkert ett gyllene lagom även i detta och en balansgång. Vi får väl inse att vissa kanske behöver hjälp lite längre fram i livet och om föräldrarna vill ge det eller kan ge det är det väl deras val. Sen får vi väl också inse att vissa föräldrar är bara skräp och att det sitter och väntar tills 18 års dagen och slänger då ungen ut och kan då ”fortsätta” med sina liv. Som sagt vissa har tur och andra inte och det väl så vi kan summera livet generellt. För det är mycket som handlar om tur.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *