En fjärdedel

I mitt nuvarande jobb i biljettkassan säljer jag och det andra biljetter till teaterpjäser och olika shower. Vi har allt att erbjuda från komedi till drama till cabaret och även dragshower. En blandning av gott och ont och vi har köer ut till dörren med människor som i en nästan aggressiv ton vill uppleva det som finns att erbjuda.

I grund och botten är ju teater och shower en konstform som i mångt och mycket är en subjektiv upplevelse. Ingen kan garantera att alla kommer att tycka att allt är bra och så är det bara. Det är som filmer, du kan ju gissa dig fram vad som du kanske tycker om men du kan aldrig garantera det.

Men trots att detta är ganska uppenbart och klart i mina ögon är det ofattbart oklart i flera andras. Vi är så inrotade i ett konsumtionssamhälle där allt som köpes är varor och det som är rika tycker att allt går att köpa. Att då inte få det som det köpt utan kanske inte tycka om något, känns obegripligt för folk.

Jag står alltid och skakar på huvudet när jag hör olika former av klagomål. ” Men det är en tjänst vi köpt” Nej det är inte en tjänst. Det är inte som om skådespelarna är där för publikens skull, det är där för pjäsens skull och vad som skapas på sen, publiken är där för att observera.

Det är intressant hur industrin inom kreativitet försöker anpassa sig till människor som är vana vid att när det köper en burk med apelsinmarmelad får det apelsinmarmelad, inte att det finns en risk att det är aprikos istället.

En av sloganen av Fringe är: ” Challenging convention ”. Och jag hoppas att folks tankar ifrågasätts genom konst och att folk börjar inse att allt inte alltid blir som de tänkt.

Jag vill nu dela med mig av min personliga favorit klagomål. En av pjäserna vi säljer biljetter till har en docka på sin affisch. Hela pjäsen handlar om en docka.  Namnet på pjäsen har ordet docka i. Kunden kom tillbaka efter att ha sett 10 min av pjäsen och sade: Jag vill ha mina pengar tillbaka, det fanns en docka i den.

Ridå.