En fjärdedel

Under dessa två veckor av Fringe har jag fått se så mycket roligt. Jag kommer fortfarande ihåg första teaterpjäsen jag såg och hur glad den pjäsen gjorde mig och nu senaste veckorna har det varit som att vara ett litet barn i en godisaffär.

Första pjäsen jag såg var på Svenska Teatern i Åbo och det var en musikal som hette Frankenstein. Min mor tyckte inte om pjäsen men jag kommer fortfarande ihåg stora mannen på scenen som var Frankenstein samt hur magiskt allt var. För det var det teater är och var, magiskt. Men efter att ha levt ett antal år har teater gett mig något mer. Magin som då fanns behöver nödvändigtvis inte vara ensidigt samma utan kan komma i många former.

En bild eller en värld som målas på scenen kan vara lik den vi befinner oss i eller helt främmande. På scenen kan vad som helst hända och bli möjligt och det är oändliga potentialen som lockar.

Och denna potential visas upp på Fringe. Flera hundra människor får visa upp sina visioner, sina världar och sina perspektiv. Visst är det inte alla som får denna möjlighet och pengar styr mycket men det styr inte allt som händer på alla hundratals scener som finns omkring hela stan. Från det obskyra, absurda till ärliga och råa, Fringe har så mycket att erbjuda. Och med hundratals olika föreställningar kommer människor att se något nytt och kanske vidga sina vyer.