En fjärdedel

I bilden ovan hade vi bott i Edinburgh i en vecka och det var för ett år sen. För ett år sen tog vi våra väskor och bara flög iväg. Orsakerna till flytten är många. Mitt arbetskontrakt hade tagit slut och i all ärlighet hade jag inget bättre för mig. Tillsammans med en sorts stress om att ”se världen” och en oändlig livskris som fortfarande inte tagit slut, var det ovanligt lätt att köpa en billig biljett till ett nytt land och bara dra.

Det känns som det var igår vi flyttade hit. Alla sinnen var uppspärrade för allt var nytt. Alla nya lukter från öl, kiss och klor till trevligare haggisörter och Lynx deodoranten som är Skottlands Axe. Hjärnan sög i sig alla nya intryck som fanns omkring en och varje dag var fylld med nyfikenhet blandat med rädsla.

Nu har ett år gått och saker blev snabbt normala. Vi människor anpassar oss och något nytt blir ofta i ett hjärtslag lite halvgammalt.  Men för att lite summera året som gått har jag skrivit en liten lista på saker som hänt.

• Vi har träffat många australiensare.
• Vi har haft flera olika jobb och bott på flera olika ställen.
• Jag blev rånad på mina sparpengar.
• Min och min rumskompis nagellacksmissbruk har blivit värre.
• Vi har återigen lärt oss att det finns inget lätt sätt att få ett jobb.
• Min visdomstand blev infekterad.
• Min katt saknar inte mig alls.
• Vi kan klara oss igenom det mesta med sunt förnuft.

I ett år har jag lärt mig massor, om olika människor, mig själv och världen omkring en. Nya upplevelser och nya interaktioner har format mig och jag hoppas innerligt att det aldrig finns en stund då jag inte vill sätta mig själv i obekväma situationer för det är då vi utvecklas. Jag har hoppat huvudet först in i saker och situationer där jag varit så obekväm, osäker och bara rädd men överlevt det mesta och nu står jag här ett år äldre och troligen lite klokare. Det är väl det vi alla gör, vi utvecklas.

För ett år sen var jag rädd för det okända och tyvärr kommer den rädslan aldrig försvinna för det är bara människonatur. Men till skillnad från förra året är jag mer trygg i att vad än det är som kommer och vad än det är som jag kommer att göra kommer jag att klara av det. Och det gör rädslan lite mindre.