En fjärdedel

Bilden kan verka lite för dramatisk för rubriken men samtidigt representerar den mina känslor varje gång jag ens tänker på att gå till en läkare, nämligen: Nu kommer jag att dö. För några dagar sedan började min visdomstand att värka igen, inget konstigt eller nytt. Men igår natt låg jag vaken med en obeskrivlig smärta i hela andra halvan av mitt ansikte och vid runt 3 tiden googlade jag närmaste tandläkarmottagning.

På morgonen steg jag in till mottagningen och fick uppleva den kända NHS ( National Health Service ). NHS har använts i politiska kampanjer i tid och otid och senast var det i centrum i den världskända Brexit valet. En av huvudargumenten var då att pengarna som nuförtiden går till EU skulle kunna gå till NHS. Där satt jag då en av de ökända EU människorna i NHS hjärta, tandläkarmottagningen.

Det var precis som alla andra tandläkarmottagningar, kall och stolarna var svettiga. Receptionisten var otrevlig och tandläkaren kort och effektiv. Tandhygienisten som sen dränkte min käft med antiseptisk medel för att bota smärtan som djävulens åkomma visdomstanden skapade, var trevlig och hjärtlig. I slutet av undersökningen fick jag betala otroliga £6,5.

Jag gick sen och skulle hämta mitt recept och förväntade mig någon form av betalning, på grund av eget ansvar. Men icke! Medicinen var gratis. Det som jag fick göra var att jag fick gå tillbaka till tandläkaren för de glömde stämpla mitt recept och apotekaren skickade mig tillbaka, men inte blev jag arg över det inte ens i min enorma smärta. För i slutet av dagen betalar jag visst skatt men jag är inte en kund för NHS eller något annat vårdsystem. För det är inte det NHS är, det är inte kunder utan patienter. Patienter som inte valde att bli sjuka eller ville köpa medicinen från första början utan måste. Och då måste regler som stämplar på recept respekteras och jag är inte den som tjafsar emot byråkrati i sjukvårdssystem.

Det fanns väl en poäng med min text men tyvärr börjar medicinerna att sparka in halvvägs och jag tappade tråden. Nu skall jag fortsätta flyta på medicinmolnet och svära över hur det är rimligt att ens ha visdomständer.