En fjärdedel

Ibland händer det ju mycket i en kort stund och förra veckan var minst sagt hektisk. Vi hade ett litet hopp om att vårt hyreskontrakt skulle ta slut den sista juli men samtidigt kröp det fram en tanke att det kanske var den 27.7. Till vår lilla förvåning var det ju då den 27.7, vilket ledde till ett par dagar av städande och bärande av grejer till våra nya hem och ett magsår över vår hyresvärds inkompetens.

I samband med städningen mitt ibland ångorna som skapades av klor, blekmedel och lukten av mitt svett, slogs jag av några tankar. Min rumskompis hade ångest över att flytta och jag däremot kände en stor lättnad. Lättnaden kom väl mest över lättnaden att slippa ett kontrakt. Jag undviker inte ansvar som en person men jag känner en rädsla när jag skriver kontrakt för en längre tid, mest för att då är jag fast i ett ställe. Jag kan inte bara ta mina väskor och sticka iväg utan att det sker finansiella eller juridiska konsekvenser och det på något sätt skrämmer skiten ur mig.

I ångorna uppstod en annan insikt. Jag har ju flyttat omkring nu i stadiga 7 år och inser ju hur lätt det är för mig att sticka och lämna folk efter mig. Hur i varje ny träff med nya människor skrapas bara fasaden och sen vill jag redan flytta. Kanske mitt inre behov i att flytta omkring kommer från min barndom då jag bara sett ett ställe. En sorts stress i att jag måste hinna se allt ( i min finansiella ramverk ) som jag läst om i böcker och som jag då drömt om sen jag var barn. För den största drömmen jag alltid hade var hur jag ville bara sticka iväg. Och nu när jag gör det ofta börjar jag undra om det är bara för att jag inte vill ändra på mitt egna beteende och utmana mig själv i att stå still ett tag.

Vi faller ju alla i mönster och att försöka bryta dessa mönster är ju något att sträva efter. Samtidigt ger det oss stabilitet. Jag tror jag letar efter en sorts gyllene mittenväg och jag tror flera andra av oss gör det också.

Jag får försöka hitta vägen i Google Maps.