En fjärdedel

Det är väl inget mysterium att jag har kämpat med att hitta jobb sen år 2015. För några veckor sedan började jag jobba som städerska för att underlätta trycker på min privata ekonomi som snabbt håller på att rasera som Donald Trumps chanser att vinna presidentvalet. I samband med städningen fick jag jobba med att vara något av en administratör/sekreterare för samma arbetsgivare i hens affär.

Men idag slutade jag som sekreteraren. Hur kan någon som inte har något sluta då på ett ställe?

” Precis så är dagens ungdom, oförskämd och inget duger ”

Nej, här är orsakerna.

1. Hade inget anställningsavtal.
2. Blev garanterat 8h i veckan och kanske mer.
3. Fick inga tydliga besked om vad arbetet innehöll.
4. Fick inga riktlinjer vad som skulle göras och när jag tog initiativ ansågs det dåligt.

Någon kanske skulle villa påpeka att detta inte alls skulle ske på ett större företag och aldrig i Finland. Att jobba utan avtal är inget sällsynt och det som har avtal vet oftast inte sina rättigheter ändå. Det vill säga just vad som arbetsgivare kan och får göra. Ofta är det också så att arbetsgivaren vet inte heller vad som gäller.

Med denna upplevelse har jag återigen lärt mig att livet är för kort att slösa på rövhattar som ger en migrän.