En fjärdedel

Igår gick vi omkring med ett par kompisar och vi började prata om dåliga managers och allmänt smågnäll om idioter som går på denna jord. Våra kompisar brukade jobba på samma restaurang och det började gemensamt berätta om deras chef och hens rövhål beteende.

Vi hade besökt restaurangen ett par gånger och det var ganska uppenbart att personalen på stället var super attraktiva och coola. Kompisarna berättade då att chefen ifråga har blivit stämt tre gånger av före detta anställda på grund av ren och rama mobbning. Till en av det som stämt honom hade han sagt: Men du kan inte fortsätta jobba här, du är tjock.

Personer som anses från samhällets ögon attraktiva har absolut en fördel på arbetsmarknaden och jag började just fundera kring hur extremt fånigt det är. Det är som att fortsätta med en sorts coola-klubben och looser-klubben som fanns då på lågstadiet. Alla vi kommer ju ihåg vem som var dom coola och snygga och om du inte kommer ihåg det så var du en del av den gruppen.

Borde inte först och främst just komma kompetens och hur passande en person är för jobbet än hur höga kindben personen har och om hens metabolism är snabb nog.  Det kan vi säkert alla hålla med om.

Denna chef må ha ett utseende som passar den som finns på tidningarna men fy usch personen verkar vara en av de fulaste jag hört om inombords.