En fjärdedel

På lördag befann vi oss på en hemmafest hos en gammal arbetskompis. Min roomie Amanda beskrev kvällen med ett ord: Konstig. Vad som gjorde kvällen konstig var inte att en enhörning kom och dansade salsa utan effekterna vissa kommentarer som sades hade.

” Så du kom från Sverige för att jobba i en affär? ” sade en person till Amanda som vi stod och pratade med. Meningen fastnade som äckligt tuggummi under skon. Den nedlåtande tonen visade just vad som personen tyckte om Amandas jobb.

Själv fick jag träffa en del personer som alla jobbade med ett jobb som jag ansökt ett tag sen. Ett jobb som jag skulle ha verkligen tyckt om. Förstås var det ju uppenbart att jag inte skulle få det då alla som jag träffade var från Skottland och har som modersmål engelska, men den fula saken som heter avundsjuka lyfte fram sitt fula huvud och jag var lite bitter.

Jag hatar ordet Förtjäna. Att se på något med attityden ” Men jag förtjänar ju detta, jag har jobbat så hårt ”. Alla jobbar hårt och det finns ingen ordning i världen där alla samlar papegoja stämplar och får sen något beroende på hur många stämplar som finns. Men på något sätt lever det kvar en sådan syn. Eller kanske är det bara min personliga naivitet som fortfarande sitter kvar sen barnben.

Lärdomen var väl att inte se ner på andras jobb samt att skaffa hårdare skinn. För för det flesta av oss våra jobb är inte samma sak som de vi är.

Nu när vi är på ämnet jobb så har jag och Amanda spelat in en podcast där vi diskuterar saken lite mera, gå och lyssna här.

Och som en sista grej var det en skottländsk person som kom fram till mig och sade: Finland! You guys love dance music! Everyone I met from Finland, and I have met like seven, loves dance music.

Så nu älskar vi alla dance music, så att vi alla vet.