En fjärdedel

Under min tid som serie jobbsökare har jag fått fylla i en formulär som skulle säkert ses som något väldigt främmande i Finland. Nämligen en “Equal opportunity monitoring form” som den brukar heta. Det är alltså frågan om ett formulär där den ansökande fyller i sitt ursprung, hudfärg, religion, könstillhörighet, sexualitet, funktionalitet och ålder.

Funktionen med formuläret är att samla information så att företag och organisationer kan undersöka sitt arbete med jämställdhet samt hur deras rekrytering sker. Det ger också material till att se hurdana ansökande från vilka bakgrunder söker vissa jobb.

Själva svaren i formulären skall inte påverka rekryteringsprocessen. Till exempel om det handlar om ett jobb som kräver att den som arbetar skall åka omkring runt stan från en plats till en annan skall inte rekryteraren utesluta någon som svarat att det sitter i rullstol bara för att rekryteraren anser att det kan bli krångligt. För i de flesta fallen skulle då rekryterarens beslut vara diskriminering.

Det är alltså inte reglerat i lagen att företag och organisationer måste undersöka och samla material. Men det är reglerat i lagen att efter en viss storlek på företag och organisationer måste en jämställdhetspolicy skapas. Och då är ju materialet som samlas användbart.

Jag har väldigt svårt att se att en liknande praktikalitet skulle ske i Finland. Mest nog på grund av att flera skulle nog se det som om att kompetens inte är då mera den avgörande faktorn. Vilket är fånigt. För att om någon hävdar då att kompetens skulle inte mera spela så stor roll utan då skulle vi bara kvotera in någon på grund av hens hudfärg eller könstillhörighet, är ju påståendet då att det inte kan hittas någon person med dessa attribut som är lika kompetent som personen som inte har dem.  Dessutom finns det vetenskaplig forskning om hur vi söker liknande attribut i andra människor, vilket i princip innebär att det är en större sannolikhet att du får jobbet om du har samma hudfärg som personen som rekryterar, har liknande kulturbakgrund eller samma kön.

Och framförallt varför skulle någon aktivt välja inkompetens framför kompetens? Om något skulle det ju vara inkompetent. Eller som jag brukar kalla det idiotiskt.

Nåväl arbetet som Skottland och hela Stor-Britannien gör för jämställdhet på arbetsmarknaden verkar väldigt utvecklat. Förstås är jag ju ingen expert men det är intressant att se hur en sådan praktikalitet som ett formulär ger intrycket att det finns en överenskommelse om att hudfärg, ursprung, religion, könstillhörighet, funktionalitet, sexualitet och ålder spelar roll på arbetsmarknaden. Redan det erkännandet känns som ett steg framåt från var diskussionen är i Sverige och några meter från var Finland är. Men resultatet av arbetet får vi ju först se om många år och jag kan återkomma år 2080, förutsatt att jag lever, med ett nytt blogginlägg.