En fjärdedel

På lördag kväll hängde jag på Twitter och stickade samtidigt på en filt när hjärtat började slå snabbare när nyheterna om attackerna i Paris dök upp framför mina ögon. Efter att jag sovit 8h i min trygga säng vaknade jag upp i vår varma lägenhet och drack lite kaffe samtidigt som runt 140 personers liv hade avslutats.

Som många andra är mitt verktyg att läsa nyheterna via sociala median och tidningar, varav sociala median är betydligt snabbare. Så är även fallet med terrorattackerna i Paris.

På Facebook spekulerades det genast om allt. Folk var upprörda och skrev hatfulla och klumpiga saker. Rädslan och oron bland mina Facebook bekanta var tydlig. Kompisar som oroade sig över att nu är det inte långt från en attack i Finland, samtidigt som andra skrev om hur ”verkliga” problemet står framför allas ögon men ingen ser det. Med ”verkliga” problemet syftades det klart och tydligt på Islam. Rimligheten bakom dom påståenden är noll. Runt omkring 1,6 miljarder människor är muslimer, en minimal del hör till extrema islamister. Folk måste sluta fåna sig.

Det har skrivits tiotal texter om rädslan som terrorattackerna skapat och hur det är kärnan i terrorism, själva terror. Oro, rädsla och misstankar för andra är vad som är syftet och det fungerar som ett vapen att söndra människor.

Vi skapar trygghet i vårt samhälle som vi måste ha för att kunna existera samtidigt som tryggheten är på ett sätt falsk för att det finns aldrig fullständig trygghet. Livet kan ta slut vilken dag som helst men sannolikheten att slutet skulle vara abrupt är liten, men trots det finns det där. Jag tycker att det är acceptansen av osäkerheten som får oss att vinna över rädslan. Jag har en teori att dessa som kämpar för IS också styrs i viss mån av rädsla. Rädsla för de nya, för förändring, för livet, kanske även rädsla för Gud och tillsammans med massor av andra dåliga ingredienser skapas soldaterna som halshugger människor och sprider terror.

Jag har inga svar på hur terror skall bekämpas eller hur vi kan lösa problemen men vad jag tänkte själv börja med är att inte låta rädsla styra utan tänka med förnuft och känna empati för mina medmänniskor.

Här är en väldigt informativ text som är på finska och skriven av Pontus Purokuru. Texten har även länkar till bra engelska texter i slutet av inlägget som det kanske går att lista ut.