En fjärdedel

För några dagar sedan frågade en person oss varför vi har flyttat till Edinburgh. Hen är från Spanien, högskoleutbildad men jobbar inom restaurangbranschen och har gjort det här i tre års tid. Hen undrade för att alla skandinaviska länder* har så otroligt hög lön och att hen förstår att folk kommer hit från Spanien och Italien för att där är livet faktiskt svårt.

Jag blev lite förvånad. Vi svarade snällt att vi nu bara flyttat för vi ville och att faktiskt arbetslöshetsprocenten i dessa länder han nämnde är något liknande i Finland och att det är skitsvårt att få jobb i Sverige också.

Från att först känna mig nästan anklagad med en sorts “va fan gör du här? du har ju allt” attityd diskuterade vi och kom typ överens om att det är svårt för unga vuxna generellt att få jobb i Europa och att atmosfären som finns gällande arbetsmarknaden är väldigt negativ.

Trots vår överenskommelse gick jag ändå omkring med en anklagad känsla. Är jag här och tar plats från någon som behöver det mer än jag? Tar jag jobb från stackars spanjorer och italienare? Kanske Finland är paradiset? Kanske jag bara gnäller i onödan? Kanske vi skall alla bara stanna där vi är födda?

Men sen blev jag arg: Hur kunde denna person se sig ha det “svårare” med sin apple ipad, dyra kläder och högskoleutbildning? 

Jag lät anklagelsekänslan och ilskan rinna bort och började tänka kring det som hänt. Den kunskap vi har om världen omkring oss och andra europeiska länder är ju begränsat. Alla länder ser ju sig själva i naveln och lyfter sällan blicken uppåt och tror att det är samma oavsett om en person är från Spanien eller Finland. Hen kanske då bara hörde oss prata svenska, kopplade det till de rika som besöker Spanien och skapade slutsatsen att vi är här och tar plats från andra.  Eller så var hen genuint bara nyfiken men uttryckssättet fick mig att ta det som en anklagelse. Kultur och språkmurarna kan ibland smyga fram utan att en märker det.  

Oavsett motivationen bakom hens fråga och vad hen faktiskt menade sade jag till Amanda senare den dagen: “ Det är ju sjukt att här sitter vi och en spanjor och gnäller över att det är svårt med jobb när samtidigt kommer folk gående från krig mot det länder vi kommer ifrån med bara en önskan och det är att komma bort från bomberna “.

Vi och spanjoren sitter nog definitivt i samma privilegiebåt, trots att hen verkar inte kunna se det.

Fast vad vet jag, kanske Spanien är helvetet och Finland himmelen. Eller vice versa.

*Per definition hör Finland inte till Skandinavien. Så det blev ju fel redan från början.