En fjärdedel

Under mina tre veckor här i Australien har jag fått stöta på en ny sorts människa, den rika sorten. Människor som bor i stora enorma hus och äger minst 4 bilar och har pooler i bakgården, människor som jag innan bara sett på TV.

Jag anser mig privilegierad, jag är född i Finland till stabilitet och jag har haft bra chanser att gå i skola och jag har inte behövt vara rädd för mitt liv. Mina basbehov har möts i formen av mat och boende och återigen jag har inte behövt vara rädd och jag har gått i skola. Redan det att jag har alltid haft ett tak över huvudet gör mig mer lyckligt lottad än många här i världen, och redan det borde jag vara väldigt tacksam för.

Men trots att jag är medveten om mina privilegier är det många som jag träffat som inte är det. Speciellt här i Australien har det blivit väldigt uppenbart hur omedvetna människor kan vara om sin egen lott i livet.

Många unga människor som jag träffat här tar det givet att alla reser omkring världen och flera har varit överraskade att jag aldrig lämnat Europa. Det finns också en attityd om att du kan göra vad du vill i livet. Universitet och högskolor handlar även i Australien om vitsord men det är inte det viktiga. När vi i Finland säger: ” Nej jag kom inte in på grund av mina vitsord ” har jag fått höra versionen: ” Nej jag gick inte till den skolan för vi hade inte pengar för det universitetet ”.

Det är en annorlunda värld jag stigit in i och det är frustrerande samtidigt som det är väldigt intressant.

För tillfället är det dock mer frustration då jag får konstant svara på frågan: Are you from Germany? Med svaret: Nein.