En fjärdedel

Vi har säkert alla sidor av vår personlighet som vi ogillar eller hoppas att vi kunde ändra på. Kanske någon önskar att det vore roligare, charmigare eller smidigare i alla sammanhang men speciellt det sociala. Andra kanske hatar när det blir avundsjuka, irriterade eller stressade och önskar att kunde hantera saker lika smidigt som grannens Janne.

Själv märker jag att små saker påminner om mig själv som ett barn. När jag blir avundsjuk när någon gör bättre ifrån sig på jobbet. Eller när någon får mer uppmärksamhet som jag tycker jag skall ha. Eller när jag inte bara får tummen ur arslet utan sitter still och orkar inte aktivera mig. Avundsjuka, lathet och bara själviskhet är väl det saker som får mig att skaka på huvudet och tänka: Vad håller du på med, du är inte mera 8 år gammal och sur.

Det är ju så orimliga känslor, så otroligt onödiga. Varför skulle jag känna avundsjuka för någon annan istället för glädje för den personen? Varför skulle jag bara tänka på mig själv när det finns så många människor på jorden? Och varför är det rimligt att se en tv-serie på nytt när jag redan sett den istället för att ta mig själv ur sängen? Nej, inget av det är rimligt och allt det går att ändra på.

Vi kan alla vakna till när vi upplever något negativt och speciellt när negativiteten kommer från oss själva. Kanske vi inte fnissar av skratt när någon säger att det vill bli en positivitet terapeut i framtiden utan tänker varför tycker jag det är så dåligt med lite positivitet i livet. Kanske saker vi ser ner på berättar mer om oss själva och inte om saken verkligen är sämre värd. Det finns väl inget farligt i att stanna till och tänka efter en stund, men det som är riktigt farligt är när vi fortsätter med ett mönster utan att ändra på det. Livet blir väl lite roligare om vi faktiskt tycker om oss själva.