En fjärdedel

I skrivande stund sitter jag på Helsingfors-Vanda flygfälts gratis WiFi och skriver om min resa till Australien som redan började 3h sedan med en bussfärd från Åbo. Nu är det dags igen att åka iväg och flera har undrat: Varför?

”Är det här ett till kapitel i Rebecka vet inte vad hon skall i livet så hon åker iväg grejen som har pågått nu i ett tag?” Det är det inte, jag vill bara åka till Australien och jobba. Min umgängeskrets i Åbo består av två ganska distinkta grupper, en av barndomskompisar som jobbar som närvårdare, elektriker, taxi chaufförer och rörmokare, den andra som består av mer högre utbildade individer som numera är i yrken inom politik, juridik och vård. Det är en ganska stor skillnad mellan dessa två men en sak har det gemensamt, bägge verkar inte förstå vad jag håller på med. Hur kan jag inte redan ha fått ett 9-17 jobb och hur har jag inte redan ett huslån?

Det är ju mycket som stressar med att åka från ett jobb till ett annat. Ekonomin är kass och förstås har jag ingen försäkring. Jag har inget eget hem som jag kan visa omkring med egen dekor eller en bil som just och just gick igenom besiktningen. Det är dessa materiella faktorer som vi mäter en sorts framgång ifrån och jag har inget att visa för än min egendom som ryms i en resväska. Hurdant jobb du har och hurdana saker du skaffat säger något av dig som person. Och kanske det att jag inte har något säger en del av min personlighet.

Det är ingen skillnad om du prioriterar bostad, bil eller materiella saker eller om du prioriterar icke materiella faktorer eller om du studerar när du är 45 år gammal, allt detta är egalt. Jag blir väldigt frustrerad på dömandet, jämförandet och även avundsjukan som så ofta visar sig i Finland. Låt oss vara glada för varandras hus, barn, resor, katter, insändare i Kuriren, välgörenhetsarbete, yoga kurser eller nya hundvalpar istället för att bittert kommentera andras liv.

Nu har jag igen fått ut ur mig lite bitterhet kring bitterhet Mitt CV må se ut som en klippbok som en 3 åring har gjort som kanske inte är alls ”attraktiv” för företag men en sak förblir, jag har lärt mig massor och ångrar ingenting i livet. Inte ens mitt val av ta en resväska som har ett stort hål i och kostade 20€ till min 30h flygresa runt världen.