En fjärdedel

Diskussionerna kring brexit och valet på kommande torsdag går hett och vilt på denna lilla ö. Förstås är diskussionerna också heta i våra kvarter på jobbet där ca 30-40% av arbetskraften är från Europa. Mycket av diskussionen utgår ifrån ett nästintill narcissistisk perspektiv, nämligen: Vad händer med oss stackars EU-immigranter? Jag kan svara på den frågan: Inget kommer att hända oss.

Jag nästan sprack av ilska när jag såg en person protestera på campus vid universitetet här i Edinburgh kring Brexit. Hen hade ritat en serieritning om hur personer som röstar ja till att lämna EU ser hen som var tysk som en skrämmande invandrare. Att som en person som haft turen och privilegiet att födas till trygga europeiska länder där ekonomiska makten har befunnit sig i flera hundratalsår på kostnaden av nationer och folk, söka medkänsla i en fråga där hens mardröms scenario är att hen får åka tillbaka till sitt ursprungsland dit andra personer från krig drömmer om att hamna är ju idiotiskt.

Ingen hävdar att någon nation är perfekt och att folk från europeiska länder inte kan uppleva förtryck, våld, hot, misär, fattigdom eller andra hemska saker, men i jämförelse med länder i krig och hungersnöd vore ju inte en currywurst helt fel.

Hur än valet går på torsdag är det ju något som kommer att påverka oss i Europa, allt från vår ekonomi till framtida politik och även attityder vi har mot varandra. Men i slutet av dagen har vi i Europa ett hem att gå till som inte är bombat ner.  Och det är så mycket mera än vad andra personer i andra delar i världen har.