En fjärdedel

För att summera för er som inte läser min blogg regelbundet så har jag varit av och an arbetslös hela året. Många av mina texter handlar om att söka jobb samt vad denna karriär är som alla tjatar om. Nu har jag då äntligen fått ett jobb som en turistig tour guide. Kanske inte ett jobb som ses som högt uppskattat eller välbetalt, men ett jobb trots det. Varför skulle jag då lämna jobbet jag nu har? Ja, för att jag har tråkigt.

Ni läste rätt. En gnällig ung vuxen som äntligen fått jobb skall nu byta det hon har för att hon har tråkigt. Oförskämt.

Jag blir uttråkad lätt och blev ganska snabbt trött på att säga samma saker om och om igen till rika amerikanska turister. Bestämde mig sen att söka jobb för samma företag som jag jobbade för på julmarknaden som sen senare försökte lura oss från vår semesterersättning. Och otroligt nog måste de ha glömt mina oändliga e-mail om att de inte följde lagen för jag fick ett jobb hos dom i Augusti på Fringe , som är en kulturfestival utan dess like.

Inte nog att jag fick ett jobb, jag fick ett jobb som en supervisor i en av biljettförsäljningslokalerna. Det är inte första gången jag är i en roll som en sorts ledare och övervakare så valet är inte helt konstigt med tanke på mitt CV.

Men förstås väcks det då frågor kring hur bra det är för ”karriären” att lämna ett ganska så stadigt jobb där jag redan har bra relationer för ett 1,5 månads jobb under en tid då mitt nuvarande jobb skulle behöva mig som mest. Hur många broar bränner jag?

Kanske jag bränner dom alla. Jag frågade rakt ut och det sades att det inte finns något dålig blod mellan mig och min nuvarande arbetsplats. Men folk pratat mycket och vem vet. Samtidigt så har jag börjat fundera kring just hur ”bra” det är för en att inte stanna på ett ställe med ett företag. Hur många kommer att se på mitt CV och bara se någon som inte passar in och därför byter jobb? Finns det någon som ser det som en bra sak, som att en anpassar sig snabbt till nya situationer?

Äsch, vem vet? Vem orkar tänka på alla dessa frågor? Är det inte viktigaste att fakturorna blir betalda? Är det inte det som faktiskt räknas, att du har mat och tak över huvudet. Resten är väl egalt.

Huvudvärk är det som en får med allt detta och det är väl en del som jag måste acceptera i min personlighet där jag inte kan stå stilla länge. Till både det goda och det onda. Det är väl såhär den korta liv jag har kommer att se ut, jag kommer att hoppa från ett ställe till det andra tills det finns ingen kraft mer att hoppa. Och det är väl lika bra som att vara still på ett ställe med ett jobb.