En fjärdedel

Ditt hjärta börjar klappa. Du känner pressen under varje tyst sekund. ”Vad skall jag säga? Gud kan dom inte bara lämna mig ensam? Måste jag prata med människan i bussen också? ” Dina ögon är uppspärrade och du undrar hur länge du kan stå där och bara le i tystnad utan att det blir konstigt. Du har aldrig känt sån rädsla i ditt liv.

Scenarion jag beskriver är ju den mest skrämmande av dom alla för en person som är uppfostrad i Finland, nämligen en främling pratar med dig när du väntar på kollektivtrafiken.

Jag avskyr att prata med folk på busshållplatser. Varför? För att jag vill inte prata med någon utan vill tappa bort mig i mina tankar och bara vänta på bussjäveln som igen är sen. Dessutom förstår jag inte sociala reglerna. Skall jag då sitta bredvid personen i bussen också och prata hela vägen? Hur länge är det rimligt att diskutera sena bussar och vädret? Kan jag ställa andra frågor? I vilket skede kan jag börja visa bilder av min katt Gunvald?

I Finland, samt mångt och mycket Sverige, vore det ju konstigt om någon började prata med dig på hållplatsen. Det finns en social överenskommelse att det är bara konstiga människor och åldringar som får prata med vem det vill, men ingen annan.

”Täcks också öppna din käft, här skall vi stå 1m från varandra och i total tystnad”.

Glöm inte att ögonkontakt är också förbjudet.

Här i Skottland pratar folk med dig lite överallt. Det bara diskuterar vädret eller generellt någon allmän händelse. Först fick jag alltid total social panik och kunde knappt hantera det, men numera står jag där och bara pratar tills det inte finns något att säga och då är jag tyst. För jag förstod en väldigt fin sak som en uppväxt i Finland har gett mig som en uppväxt här inte skulle ha gjort. Nämligen jag är fullständigt bekväm med att sitta i fullständig tystnad med totala främlingar i hur länge som helst. Jag känner ingen social press, ingen ångest, ingenting. Och jag är ganska säker på att det är något som britterna inte skulle kunna hantera utan att känna hjärtat klappa, svetten rinna och ögonen spärra upp.

” Why aren’t we talking about the weather? Why is she so quiet? ”

För att vi inte skall vara rädda av tystnad eller att prata med främlingar.