En fjärdedel

Vi har senaste veckorna funderat kring fenomenet morgonmänniska kontra kvällsmänniska. Min roomie Amanda är nämligen en kvällsperson, hon blir piggare på kvällen och uppskattar arbetspass som börjar senare. Själv vill jag helst börja jobba tidigt på morgonen och ta bussen hem samma tid som alla andra och svära över hur full den alltid är. Jag uppskattar också att gå och lägga mig klockan 22 och kalla klockan 20 sent på kvällen.

Men senaste veckorna har våra roller blivit omvända. Amanda har fått arbetspass från 6-14.30 och jag har oftast pass från 15-22. Det är ingen nyhet för mig att få jobba udda tider och du måste bara anpassa dig. Men samtidigt är det som att gå mot sin egna inre klocka och jag skulle villa hävda att det är betydligt svårare att gå från kvällsrutin till morgonrutin.

Själv har jag inte haft större problem med kvällspassen, jag har mitt snabbkaffe som jag häller i mig. Men Amanda har haft det lite svårare. Det är inte riktigt samma sak att plötsligt vakna vid 5 tiden och försöka vara pigg och glad till jobbet som att komma in vid 14.

Många hävdar att det inte finns en eller två typer av personer utan att det går att bara anpassa sig. Borde vi alltid försöka hålla oss till samma rutiner? Den rutin som passar oss bäst, eller borde vi försöka bryta rutiner och varierar? Jag vet inte, men det känns ju rationellt att folk skulle få jobba när det tycker att det jobbar som bäst.

Men tills den dag händer har jag alltid mitt snabbkaffe.