En fjärdedel

Det är intressant hur i största delen av arbetsplatserna jag haft har alltid chefernas ledarskap varit ett problem. Är det bara grisar som blir chefer?

En av grundläggande problemen verkar vara bilden vi har av vad en chef är. Någon som bestämmer, dikterar vad som görs och som är ansvarig för allt. Hur chefer då avspeglar denna bild har då i mitt fall ofta varit i just i en klassisk bild om hur en chef skall vara. En chef skall bestämma och ha makt och vissa gör det då på ett överlägset sätt och på ett sätt där det ger en bild av en sympatilös person som inte lyssnar.

Att vara en chef borde väl vara samma sak som att jobba som vem som helst annan i ett företag eller organisation, det vill säga att person kan lära sig att vara en bra chef och växa in i rollen. Vissa chefer jag har haft har inte riktigt verka ha en sådan bild utan mer av en: Jag är chef och är därmed jävligt bra och det var det.

Det kan också finnas en problematik i att så mycket av ledningen i en organisation eller företag syns inte ner till gräsrotsnivå. Då skapas antaganden, förväntningar och påståenden som inte stämmer överens med verkligheten. Borde det då kommuniceras ut hur saker funkar? Eller vore det bara en slöseri av tid och resurser?

Jag vet inte men det är något i att det som är lägst ner i hierarkin borde ses som att det existerar i en mindre maktposition. Chefernas automatiska makt som ges i och med positionen det har borde inte tas som en lätt sak som inte har någon betydelse. Chefer står över det andra i kunskap om organisationen och företaget samtidigt som det har mer ansvar och mer stress. Förståelse för varandra borde väl hjälpa även i dessa situationer.

Jag vet bara det att jag är ganska frustrerad på att höra folk påstå att det skulle göra ett bättre jobb än deras nuvarande chefer. Det är ju inte rimligt att påstå så utan att veta hela situationen. Samtidigt finns det ju rövhål på alla positioner i samhället.

Lite som grisar kan vi alla ibland lukta äckligt och ibland kan vi vara söta. Men som grisar finns det mer i oss än det som kan ses på ytan.