En fjärdedel

Som en hyllning till första april tänkte jag skriva om humor. Jag var nämligen på onsdag på en stand up show där huvudakten var en homosexuell man från USA. Varför är hans sexuella läggning relevant? För att hela shown hade ett namn i stil med: The Gay Tour.

Jag hade inte googlat komikern och såg inget behov av att göra det för att det verkade skoj och för att det antydes att shown skulle handla om HBTQ frågor. Ett tips från mig till världen: Googla alltid allt!

Jag gick hem efter halva föreställningen och jag var uttråkad. Varför hade jag tråkigt? För att alla skämt handlade om att håna kvinnor, muslimer, katoliker, judar, mexikaner, svarta och andra minoriteter.

Kvällen väckte hos mig en fråga: Var går gränsen? Är det okej att skämta om allt och alla? Komikerns logik bakom skämten var att allt måste vara till hands att skämta om och att på det sättet skapar vi en sorts rättvisare värld. Lite samma logik som i att inte diskutera kön eller färg på huden för att genom att inte se dessa faktorer slutar dom på något sätt att påverka oss. Personligen tycker jag att det låter mer som bekvämlighet än utveckling.

Personligen älskar jag South Park och humorn i programmet töjer konstant på gränserna, men det finns konstant en diskussion på gång i programmet, en intelligentare silver ram.

I föreställningen jag såg var det en grupp av människor som satt i ett rum och hånade andra som inte fanns representerade där. Det var närmare mobbning än humor och det var väl gränsen kunde kännas för innerst inne visste jag att det inte var rätt. Och framförallt var det inte roligt.