En fjärdedel

På jobbet kom en italiensk kollega in och såg riktigt deprimerad ut. När jag frågade hur hen mådde var svaret att hen var så otroligt ledsen och nästan övergiven över det som hänt i Bryssel.

Vi satt i tystnad en längre stund och började sen så småningom att diskutera Europa, kolonialism och hur vi alla sitter i samma båt.

Diskussionen avslutades med att hen sade: I en tid som denna är det avgörande att vi håller ihop.

Hen gav mig sen en kram och jag kände mig väldigt obekväm. Men trots det stora skillnaderna i hur hen och jag blivit uppfostrade, våra seder och vanor satt vi där i gemenskap som européer och som medmänniskor och kände sorg för den värld vi idag befinner oss i.

Vi måste föras ihop och inte brytas isär.