En fjärdedel

Igår var jag på en arbetsintervju för en position som Tour Guide för en turistattraktion. Som den väl planerade individ jag är satt jag kvällen innan och googlade vad det var jag hade faktiskt ansökt till.

För det första är själva attraktionen en underjordisk labyrint av gator som byggts under medeltiden. Platsen anses som en av de mest ”spökade” i världen. Bra val för arbetsplats helt enkelt, det finns alltid någon form av sällskap.

Guiderna går omkring i gammaldags kläder och spelar en karaktär som sen berättar om ”sitt” liv. I mitt genialiska tillstånd tänkte jag då: ” Jag kan ju inte prata som jag gör utan måste låta som Mel Gibson i Braveheart för att ha en chans att få jobbet!”.

Jag resonerade så att inte kunde de finnas en karaktär som har en konstig brytning i medeltida Edinburgh. Efter en kväll av att försöka dra en bred skotsk dialekt kom jag till slutsatsen att jag aldrig skulle lyckas. Som en plan B bestämde jag mig att byta ut min normala ”amerikaniserade” engelska till en Monty Python brittisk dialekt och det får sen bara duga. Tacka gudarna är jag ett stort fan av brittisk humör och kan lätt uttala saker som: ” Your mother was a hamster ” på perfekt brittiska ( Monty Python referens för de som inte förstår ).

Jag gick sen till intervjun som bestod först av en presentation om valfritt ämne, sedan en improvisations övning och tillslut en intervju med cheferna.

I intervjun med cheferna avslöjade jag min oro över skotska dialekten. Fick som svar ett skratt: ” Vi kan ha dig som en skandinavisk handelsmans dotter eller fru, det är inget problem”.

Då kom jag ihåg att det fanns skepp på den tiden och att Skottland har varit en stor handelspartner med Sverige sen vikingatiden.

Men i alla fall gjorde jag ett starkt första intryck och det är väl alltid något att ha.