En fjärdedel

Jag stötte på en artikel för några dagar sedan på Ansiktsboken, där jag erkänner att jag får väldigt många av mina nyhetskällor. Artikeln handlar om Generation Y eller alla som är födda mellan 1970ish och mitten av 1990-taletish i vad som jag antar är Västvärlden.

Texten beskriver då generation Y som personer som ärvt en sorts tro och förväntning av att världen skall ge mer för att vi är på något sätt speciella. Karriären skall vara något ”mer” och skapas smidigt. Folk tror också att det är ”speciella” och något annat från massan vilket leder till en fel uppfattning om i stil med: ” Ingen kan förstå min smärta, ingen har kämpat som jag…” men i verkligheten har alla fått gå igenom en hel del träsk och dina skor är inte dom ända med lera på.

Sista punkten beskriver sociala medians roll i att skapa bilder av personers liv som felfria och ambitiösa som personer då jämför sig själva med.

Jag tycker att denna artikel är en i fler som försöker ”förklara” moderna unga vuxna människan och hur vi tänker och tycker. Många beskriver oss som lata, själviska och kräsna. Många av punkterna i artikeln stödjer just dessa påståenden.

Men förstås kan det ju finnas en hel del halvsanningar i artikeln som det brukar vara i allt.

Vill inte skriva något mer negativt om artikeln utan låter er bedöma själva. Det är också så att en av punkterna som beskriver Generation Y är att vi inte kan ta emot negativ feedback och jag vill ju inte vara en av massan.