En fjärdedel

Tillsammans med nya arbetskollegor från diverse ställen från världen och gamla vänner har ordet karriär kommit fram ofta på senaste tiden. Ens karriär som skall skapas på något mystiskt sätt och som många har åsikter om hur en skall göra och hur det borde göras.

Som exempel kan jag ta mig själv och en vän som i Finland jobbar inom vården. Min vän vill åka utomlands och fick då genast höra att nej det är ingen bra idé för vad händer med karriären hemma. Jag får ofta höra hur jag borde fokusera på ett område samt utbilda mig på nytt till något vettigt för att på det sättet lättare skapa en karriär. En del har tipsat om att jag borde utbilda mig till något inom vården.

Ångesten är total. Pressen till att prestera är enorm. Samtidigt som det alltid luktar lite skit när någon yttrar sig om karriären och det verkar som om ingen har ett sätt att gå eller ett svar. Det verkar mera som om karriären också är något som inte är linjärt utan kanske mer som livet generellt det vill säga inte så enkelt att förklara som folk skulle vilja. Dessutom tror jag att vår bild om vad en karriär är har ändrats från våra föräldrars tid och världen ser inte ut som den gjorde då.

Ibland får jag känslan som om jag skulle söka jobb och leva livet i sökandet av guldmynt som i ett tv-spel där mynten i slutet skulle ge ett pris. Men problemet är ju det att priset i slutet är inget garanti och kanske vägen dit är det som faktiskt lönar sig att fokusera på för vägen kan alltid ta slut abrupt och i slutet av dagen värmer inte guldmynt ens kalla fickor.

Eller så är man ung och dum och lär sig något mystiskt om några år och skaffar en volvo och ett radhus.