En fjärdedel

I och med att vi numera har ett hem vill jag skriva om bostadsmarknaden här i Edinburgh och hur den skiljer sig från mina högst personliga upplevelser av den förskräckliga bostadsmarknaden i Göteborg.  

Det tog som sagt 1,5 månad att få en, vad vi skulle kalla 3:a, här i Edinburgh. Det tog mig över 1 år tills jag fick ett studentrum i Göteborg med delat kök på åtta personer. Bostadskösystemet var totalt främmande för mig och känns även idag som ett väldigt stelt system vars syfte är god. I princip ligger grundtanken i att de som väntar längst får bostad och på det sättet rensas till exempel mycket av diskriminering bort. Jag hoppas innerligt att systemet förbättras, för numera är det för stelt, men den faktiska grunden till problemet ligger inte i själva kösystemet utan i faktumet att det inte finns tillräckligt med bostäder.

Här i Edinburgh finns det bostäder som samlas på en hög av plattformar där privata marknadskrafter får styra och ställa. Mycket verkar gå på magkänsla och de som verkar basera sina val av hyresgäster på fakta, som referenser och kontouttag, är letting agencies. Där kunde en få framför sig krav om att ha referenser från alla föregående hyresvärdar samt ha ett heltidsjobb och allt möjligt. Andra hade kravet att någon skulle finnas som garantor, det vill säga någon som blir lagligt ansvarig om du inte betalar hyra ( oftast en förälder, i mitt fall morsan ).

Den bostaden vi nu får hyra gick rent på magkänsla och vår letting agents personlighet. Hen verkade inte bry sig om referenser och ville i princip bara veta våra föräldrars namn samt se våra pass. Väldigt smidigt men samtidigt extremt misstänksamt från ett finländskt perspektiv. Samtidigt så är det inte något skumt i kraven för vi fick ofta höra liknande saker från privata hyresvärdar och små letting agencies.

Vem vet, kanske om en vecka är vi tillbaka till hostellet och det var något skumt i lägenheten eller med hyresvärden. Eller så blir allt bra och det handlar bara om kulturskillnader och jag är onödigt styv av mig och för finsk. Återstår att se hur det går. Själv tippar jag på det sista alternativet.

Nedan följer lite bilder från vårt nya hem samt av andra materiella ting.

Min laptop väntar snällt på internet anslutning

Världens fulaste kökshanddukar för 2 pund.

Vi har kanske för många nagellack.

Den sätts genast på väggen när en tillräckligt bra ram hittas.

Fulaste tofflorna för 5 pund.

Vår inredningsstil kallas: Ingenting.